Jag har insett att det otroligt viktigt för mig att jag har rätt verktyg när jag ska skriva. Om jag skriver med papper och penna måste jag absolut ha den rätta pennan och hittar jag inte rätt papper blir det inget alls skrivet den dagen. Linjerna måste vara på rätt avstånd från varandra, inte för brett, inte för smalt. De flesta kollegieblock går bort direkt.

När det gäller datorprogram är det också viktigt att jag hittar rätt. Jag älskar och använder Scrivener för de flesta skrivbehov jag har. Men jag har nu under lång tid försökt få ordning på min berättelse genom att försöka skapa ett synops i Scrivener och jag får bara inte till det. Det är hur frustrerande som helst. Det går bra en liten bit in i berättelsen och sen tappar jag liksom översikten helt och hållet. Svårt, svårt… jag har försökt på olika sätt ganska länge men alla metoder slutar på samma sätt.

Men idag… IDAG… så tror jag minsann att jag hittat min metod. Nu skriver jag i ett vanligt Word-dokument. Och jag skriver bara om en av mina huvudkaraktärer i taget (har flera) och då blir det plötsligt väldigt lätt att behålla översikten. När jag har skrivit klart varje karaktärs scener så kan jag börja linda ihop dem i romanen och DÄR kommer Scrivener in igen.

Plötsligt funkar det! Och jag är så nöjd och på gång igen! 😀

Förra året bestämde jag mig för att NU… nu ska jag skriva min roman. Den där som bränt i nacken i många år. Jag tänkte börja i en annan ände än jag vanligtvis brukar. Oftast har jag börjat med att tänka ut stolpar och ram för berättelsen. Men den här gången blev det så att jag valde att börja med att skapa den värld i vilken min historia ska äga rum. Första skissen ser du ovan.

Jag satt vid köksbordet med papper och färgpennor och hade vansinnigt roligt medan jag skapade. Det var inte bara så att det blev färg och form på mina miljöer, utan efter ett tag började kartan själv samtala med mig. Frågor dök upp som gav mig uppslag till scener och hela händelsekedjor.

Att börja världsskapandet med kartor är fantastiskt. En karta gör det så mycket lättare att få alla perspektiv rätt, att beskriva miljöer och till och med invånare och deras beteenden och bakgrund. Det tillför så himla mycket som inte går att bara tänka ut. I alla fall tycks det fungera så för mig. Jag vet inte, kanske det också har en liknande effekt om man skriver inom andra genrer. Att rita upp ett rum, en stad eller ett land borde kunna ge massor av bra uppslag oavsett genre tycker jag.