Det känns som om jag haft skrivkramp i flera år. Märkligt fenomen! Periodvis går det jättebra att skriva och sen är det som att springa in i en vägg. Jag har idéer och uppslag, ser hela scener i fantasin, kan skapa fantastiska dialoger medan jag sitter på bussen eller tåget… men så fort jag sätter mig för att skriva… tvärstopp!

Jag undrar om det är att jag har för höga krav på mig själv. Det har jag nog alltid haft. Så när jag skriver vill jag att det ska bli perfekt direkt. Men så funkar det ju inte! Jag behöver verkligen öva på att skriva förutsättningslöst. Bara flödesskriva om vad sjutton som helst. Bara ord liksom…

Det känns trist att hela tiden hamna i den här låsta känslan. Men jag tänker att … likaväl som det går att öva in en ovana borde det gå att öva in en vana. Genom att helt enkelt göra samma sak tills det sitter. Så tillbaka till flödesskrivande. Bara ord… regelbundet… tills det flödar utan att jag hejdar mig själv med tankar och kritik. Hm…

Kommentera