Den senaste tiden har jag på olika vis försökt bli vän med min inre författare. Hon vill ut, men jag vet inte hur jag ska ge henne utrymme. Så hon har nog haft det ganska trångt och mörkt bitvis. Men nu… alldeles nyligen, har det hänt något oväntat.

Härom veckan fick jag en inbjudan till en väninnas blogg. Det visade sig att hon hade flera nya skrivarprojekt på gång och jag kikade nyfiken på dem allihop. Hon är jätteduktig att skriva och få saker gjorda och det har jag beundrat i smyg länge.

Men nu blev jag faktiskt riktigt häpen… för det visar sig att vi går igenom nästan precis samma processer, fast hon har kommit igång och kommit lite längre än jag. Vi båda vill skriva men har haft svårt att få tummen ur. Båda har jobbat med en romanidé inom fantasy-genren och båda har ägnat minst ett år åt att rita kartor och skapa en värld för våra berättelser att utspelas i.

Under tiden har vi skrivit kortare texter av olika slag, artiklar, noveller och andra texter.

Helt otroligt roligt att upptäcka detta, och nu har jag fått massor av inspiration och känner mig riktigt taggad att få fart på mitt eget skrivande.

Jag skrev och tackade för inspirationen och då visar det sig att ännu en gemensam väninna befinner sig ungefär i samma sits. Så nu är vi flera med samma mål och längtan, som kämpar med samma motstånd och osläcklig passion för våra respektive uttryck. Vem kunde ana att man inte var ensam om detta! Och inte anade jag att jag hade skrivarvänner så nära mig.

Tänk, så hemmablind man kan bli!

Kommentera