Förra året bestämde jag mig för att NU… nu ska jag skriva min roman. Den där som bränt i nacken i många år. Jag tänkte börja i en annan ände än jag vanligtvis brukar. Oftast har jag börjat med att tänka ut stolpar och ram för berättelsen. Men den här gången blev det så att jag valde att börja med att skapa den värld i vilken min historia ska äga rum. Första skissen ser du ovan.

Jag satt vid köksbordet med papper och färgpennor och hade vansinnigt roligt medan jag skapade. Det var inte bara så att det blev färg och form på mina miljöer, utan efter ett tag började kartan själv samtala med mig. Frågor dök upp som gav mig uppslag till scener och hela händelsekedjor.

Att börja världsskapandet med kartor är fantastiskt. En karta gör det så mycket lättare att få alla perspektiv rätt, att beskriva miljöer och till och med invånare och deras beteenden och bakgrund. Det tillför så himla mycket som inte går att bara tänka ut. I alla fall tycks det fungera så för mig. Jag vet inte, kanske det också har en liknande effekt om man skriver inom andra genrer. Att rita upp ett rum, en stad eller ett land borde kunna ge massor av bra uppslag oavsett genre tycker jag.

 

Kommentera