coffecup

Jag läste ett inspirerande blogginlägg hos Kim M. Kimselius tidigare idag, som handlade om disciplin i skrivandet. Det träffade helt rätt och gav mig eld i baken, och jag insåg att det är hög tid att sätta tydliga mål om jag ska få något gjort. Det har varit knalt med disciplinen både när det gäller romanskrivandet och bloggandet så nu har jag bestämt mig för följande veckomål för bloggen:

  • Inspirationsinlägg – 1 per vecka
    t.ex. en egen bild eller någon kortare text/poesi eller en skrivövning.
  • Boktips/recension – 1-2 per månad
    jag hinner nog inte läsa så det räcker till en i veckan.
  • Uppdatering om romanen – 1 per vecka
    ett ganska tufft mål men jag tror jag behöver det för att inte tappa styrfart igen.

Nu tycker jag faktiskt att jag varit riktigt finurlig för om jag följer de här målen kommer jag automatiskt att jobba mer regelbundet både med målning, skrivande och bloggande!

Anna-19

Så känns det just nu. Jag har skrivit och knåpat med min roman i flera år nu och energin kommer och går. Av och till hamnar jag i en stark spurt av energi och flödet rinner till för att plötsligt avstanna igen, precis när jag kommit igång.

Usch vad jag är trött på det här. Jag tycker att jag bara går i cirklar och jag grubblar mig knasig över vad det är som blir fel hela tiden.
Är det inte rätt historia? Kan jag inte skriva i själva verket? Borde jag ägna mig åt att odla grönsaker och virka grytlappar i stället? Eller har jag bara fastnat i att jag måste skriva just DEN HÄR berättelsen JUST NU?

Jag börjar misstänka att mitt problem har att göra med den sista frågan. Varför måste jag skriva just den här berättelsen?

Kanske är det helt enkelt så att det finns helt andra berättelser som bara väntar på att få komma in, men så står den där första romanidén envist och blockerar mitt i dörren liksom.

Kanske det är dags att lägga hela projektet på is ett tag och ägna mig åt annat skrivande.

Det känns ganska bra när jag tänker så. Fast samtidigt är det otroligt läskigt. Jag har ju blivit så van vid att ha de här karaktärerna vid min sida mest hela tiden. Och jag tittar in i den där fantasy-världen titt som tätt och undersöker saker.

Men… kanske jag ska stanna kvar i den världen och se om det kanske är någon annan historia som behöver bli berättad innan själva huvudidén kan få liv igen.

Ja jisses… just nu vet jag varken ut eller in.

dreamstimefree_2360136

Det där med att använda fantasin är inte så himla lätt faktiskt. Jag har kämpat nu flera veckor med att få ord på min berättelse. Men på något sätt tycker jag hela tiden att det blir så platt.

Det är frustrerande minst sagt. Jag ser hela scener och delar min berättelse för min inre blick. Men att få ord på det är som förgjort. Attans!

Ibland tänker jag att det nog inte blir något roman. Att jag tappat förmågan att få ihop en historia. Jag har skrivit så många korta texter att det kanske är omöjligt för mig att skriva något av längre slag.

Men skam den som ger sig! Jag försöker vända på steken. Kanske jag helt enkelt tar mig an det hela på fel sätt. En del av mig har alltid haft lite rädsla för att gå kurser eller läsa om andras metoder. Trott mig bli låst av hur jag tror att jag måste göra. Men nu ser jag nog att det kan vara smart att kika lite på hur andra gör. Det går ju faktiskt att låta sig inspireras av andra, utan att förlora sig själv och sitt egna uttryck.

Det här med att skriva, det är verkligen ett hantverk. Dags att inse det nu och ta och lära mig lite grunder i stället för att stolt envisas med att springa in i väggar.

img_3236

Förra året bestämde jag mig för att NU… nu ska jag skriva min roman. Den där som bränt i nacken i många år. Jag tänkte börja i en annan ände än jag vanligtvis brukar. Oftast har jag börjat med att tänka ut stolpar och ram för berättelsen. Men den här gången blev det så att jag valde att börja med att skapa den värld i vilken min historia ska äga rum. Första skissen ser du ovan.

Jag satt vid köksbordet med papper och färgpennor och hade vansinnigt roligt medan jag skapade. Det var inte bara så att det blev färg och form på mina miljöer, utan efter ett tag började kartan själv samtala med mig. Frågor dök upp som gav mig uppslag till scener och hela händelsekedjor.

Att börja världsskapandet med kartor är fantastiskt. En karta gör det så mycket lättare att få alla perspektiv rätt, att beskriva miljöer och till och med invånare och deras beteenden och bakgrund. Det tillför så himla mycket som inte går att bara tänka ut. I alla fall tycks det fungera så för mig. Jag vet inte, kanske det också har en liknande effekt om man skriver inom andra genrer. Att rita upp ett rum, en stad eller ett land borde kunna ge massor av bra uppslag oavsett genre tycker jag.