coffecup

Jag läste ett inspirerande blogginlägg hos Kim M. Kimselius tidigare idag, som handlade om disciplin i skrivandet. Det träffade helt rätt och gav mig eld i baken, och jag insåg att det är hög tid att sätta tydliga mål om jag ska få något gjort. Det har varit knalt med disciplinen både när det gäller romanskrivandet och bloggandet så nu har jag bestämt mig för följande veckomål för bloggen:

  • Inspirationsinlägg – 1 per vecka
    t.ex. en egen bild eller någon kortare text/poesi eller en skrivövning.
  • Boktips/recension – 1-2 per månad
    jag hinner nog inte läsa så det räcker till en i veckan.
  • Uppdatering om romanen – 1 per vecka
    ett ganska tufft mål men jag tror jag behöver det för att inte tappa styrfart igen.

Nu tycker jag faktiskt att jag varit riktigt finurlig för om jag följer de här målen kommer jag automatiskt att jobba mer regelbundet både med målning, skrivande och bloggande!

nanowrimo_2016_webbanner_participant

Jag har anmält mig till NaNoWriMo flera gånger. Skrivit några gånger. Kommit i mål… aldrig.

I år tänkte jag att NU… nu ska det bli av och jag ska ha disciplin från dag 1 och i år ska jag komma i mål.

Nu har halva november gått men jag är inte ens i närheten av halvvägs. Men det känns OK. Jag är igång och skriver något varje dag. Inte så många ord på romanen som jag drömde om först, men jag skriver.

Ibland har man planer och mål och är bra på väg, och så kommer Livet emellan. Och det är OK. Livet måste få komma emellan och ta plats ibland. Det är i Livet självt som min inspiration finns, så jag behöver ju underhålla den relationen också 😉

Fast visst… jag skulle ju önska att Livet hade lite mer hyfs och ringde och bokade in sig i god tid! Åh andra sidan är det ju bra att öva på att ta saker som de kommer också. Inte bara låta sig styras av planer och outlines och synopsisar och sånt. Vara lite spontan!

Jag skriver. Varje dag. Och det är ju det som är avsikten med NaNoWriMo från första början.

Anna-19

Så känns det just nu. Jag har skrivit och knåpat med min roman i flera år nu och energin kommer och går. Av och till hamnar jag i en stark spurt av energi och flödet rinner till för att plötsligt avstanna igen, precis när jag kommit igång.

Usch vad jag är trött på det här. Jag tycker att jag bara går i cirklar och jag grubblar mig knasig över vad det är som blir fel hela tiden.
Är det inte rätt historia? Kan jag inte skriva i själva verket? Borde jag ägna mig åt att odla grönsaker och virka grytlappar i stället? Eller har jag bara fastnat i att jag måste skriva just DEN HÄR berättelsen JUST NU?

Jag börjar misstänka att mitt problem har att göra med den sista frågan. Varför måste jag skriva just den här berättelsen?

Kanske är det helt enkelt så att det finns helt andra berättelser som bara väntar på att få komma in, men så står den där första romanidén envist och blockerar mitt i dörren liksom.

Kanske det är dags att lägga hela projektet på is ett tag och ägna mig åt annat skrivande.

Det känns ganska bra när jag tänker så. Fast samtidigt är det otroligt läskigt. Jag har ju blivit så van vid att ha de här karaktärerna vid min sida mest hela tiden. Och jag tittar in i den där fantasy-världen titt som tätt och undersöker saker.

Men… kanske jag ska stanna kvar i den världen och se om det kanske är någon annan historia som behöver bli berättad innan själva huvudidén kan få liv igen.

Ja jisses… just nu vet jag varken ut eller in.

2014-09-12 15.53.13

September är här och då är det höst. Det känns i luften som är krispigare än förut, och syns i solens längre strålar om kvällen. Det betyder ny säsong och nyväckt lust att ta itu med insomnade skrivprojekt och vilsegångna halvt bortglömda bildidéer. Full av inspiration och ny skaparlust rusar jag in på kontoret för att ta itu med allt det härliga som bubblar under skinnet. Bara för att tvärstanna och tappa all energi i ett slag. För skrivbordet är ju fullt av SAKER.

Jisses, varför är det på det här viset? Jag är en hejare på att skapa kaos omkring mig, men jag kan banne mig inte skapa något UR kaos. Vissa kreativa människor behöver kaos. Jag verkar behöva ordning och reda, tomma ytor och saker på sina platser innan det går att släppa fram det kreativa flödet.

Kanske är det därför jag har så lätt att få nya idéer att flöda när jag är ute och går i skog och mark. Där mitt i naturen är allt liksom på sin rätta plats redan. Ordning och reda och inget av mitt hemmakaos följer med på promenaden.

Nä, nu tar jag och går ut och går. Sen ska jag städa skrivbordet. Sen får vi se.

Hepp! 🙂

Ibland när jag jobbar med en idé så fastnar jag i en slags rundgång. När jag först tar itu med en ny idé så är jag alldeles uppeldad och ivrig och vill sätta tänderna i alla spännande ord jag föreställer mig kommer att forsa ur mig. Men ofta tar det stopp efter det första utbrottet av ord och jag inser då att det fattas viktiga bitar för att jag ska kunna fortsätta.

Det är då det är dags för research. När jag väl klottrat ner ett slags skelett för min idé så måste jag ägna tid åt research för att skaffa mig trovärdiga ”kläder” åt skelettet. Det går inte att hej vilt hitta på saker.

Det som känns frustrerande är bara att research tar tid. Vilket är helt galet, för jag har ju ingen deadline, inte bråttom till något alls. Det är bara det att jag genast vill kunna läsa min historia, se hur det går, bekanta mig med personerna det handlar om.

Jag är ivrig förstås! Lite för ivrig säkert.

Men som tur är har jag med åren blivit lite klokare, så idag blir en dag för research. Och jag gläder mig åt att nästa gång jag sätter mig ner för att låta orden forsa ur mig, så kommer det att vara ord som vet var de hör hemma i berättelsen.

Hepp!

Idag har det varit en sån där blandad pysseldag. En mellandag då det kan kännas som om ingenting blir gjort, ungefär som de där dagarna när allt bara blir halvfärdigt. Nå, idag har jag pysslat med det motsatta, jag har gjort färdigt en massa andra-halvor. Rensat, sorterat och samlat ihop. En sån dag har det varit.

Det känns bra att kunna bocka av en hel massa lösa trådar. Tiden blir mer hel nu. Lite som att defragmentera tillvaron. Samla allt som hör ihop på en plats i stället för utspritt. På så vis blir allt lättare att överblicka, lättare att hitta och viktigast… lättare att ignorera när jag behöver fokusera på skrivandet.

Novellen jag har börjat med är fortfarande bara en ganska lös skiss. Men nu har jag i alla fall skapat mig lite bättre fokusutrymme. Ska skissa lite på persongalleriet i kväll.

Idag har jag tagit tag i en stor sten och skapat ordning i min samling med e-böcker. Jag gillar verkligen  e-böcker, just för att jag enkelt har tillgång till dem när som helst och var som helst. Men med tiden har det blivit lite rörigt. Jag har böcker på mobilen, på plattan, på datorn och kopplade till olika appar och så några i dropbox för man vet ju aldrig när de behövs…

Rörigare får man leta efter och det har länge stått på att-göra-listan att ta itu med att sortera och lista alla mina e-böcker på ett och samma ställe. Hade väl tänkt använda excel eller något liknande men så läste jag lite mer om gratisprogrammet Calibre idag och insåg att där finns ju redan en färdig och enkel lösning.

Sagt och gjort… laddade ner och installerade Calibre och började flytta böcker. Några timmar, och en del kaffe senare så har jag full koll på alla mina e-böcker; vilka jag har, vilka jag läst, vilka jag tänkt läsa och vilka jag håller på och läser. Hur bra som helst!

Men bra idéer kommer ju sällan ensamma… så nu när jag haft sån fokus på böcker så råkade jag köpa en liten uppsättning nya, när jag ändå var i farten. Hrrm… jo, jag vet att jag redan hade en att-läsa-lista och nu har den blivit lite längre, men det känns bara roligt.

Vilka böcker jag har på att-läsa-listan kommer på bloggen en annan dag.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa en stund 😎

2015-06-19 15.33.56

Semester… jag skulle ju ha så mycket tid att skriva. Haha! Vad lättlurad man är ibland. Jag har inte alls skrivit en massa. Däremot har jag i stället haft massor av extratid och underbara dagar med mina fina döttrar.

Nu efter en intensiv vecka är jag hemma vid skrivbordet igen men det går trögt att komma igång. Det är ju så mycket lättare att surfa på andras skrivsidor och sociala medier. Och så den där högen med bokläsning som lockar i hörnet gör ju inte saken lättare.

Men semestertid måste ju få vara lite flexibel. Nu har jag ju ändå fått in några ord på bloggen. Så då måste det väl vara ok att lägga upp fötterna och läsa en god bok?

DSC_0137

Sommaren 2013 var första gången jag gick Ann Ljungbergs Sommarskolan: Skriv en roman. Det var den första skrivarkursen jag någonsin gått och det var fantastiskt bra för mig. Jag kom igång med vanan att skriva regelbundet, jag fick en massa bra verktyg för att komma vidare med min bokidé och jag fick jättebra feedback.

Och jag fick ”mingla” online med andra skrivande människor, vilket fick mitt självförtroende att öka och jag vågade tänka på mig själv som, i alla fall blivande, författare.

Sen hände Livet… och jag tappade styrfart och skrivlusten vobblade rejält. Sommaren 2014 gick jag kursen igen men kom aldrig riktigt igång, så skrivandet blev satt på undantag för att allt det där andra i livet skulle få plats.

Länge fick längtan efter att komma igång igen stå tillbaka, och jag gjorde flera försök att komma igång att skriva igen, men jag hittade inte gnistan liksom. Men nu så är årets Sommarskola igång igen och jag känner mig mer taggad än någonsin att komma vidare med både boken och andra skrivprojekt.

Tredje gången gillt 😉

Jag har bara haft semester i två dagar och börjar redan prata om baksidor! Vad skall detta betyda?

Jo men det har sina sidor att plötsligt ha gott om tid. Jag har längtat hela våren efter att ha gott om tid och nu när jag äntligen har riktigt många lediga dagar i ett sträck så känns det som att tiden inte räcker till. För det är ju så mycket jag vill få gjort. Så mycket jag vill passa på att göra som jag inte hunnit förut.

Och vips så är den lediga tiden bokad och planerad och all den där tiden jag skulle ha till spontana och kreativa projekt börjar redan krympa.

Det kan ju låta förfärligt det här. Men faktum är att jag inser ju, när jag tänker närmare på saken, att jag plötsligt har tid med en massa roliga saker som jag inte hunnit förut. Så allt är ju egentligen bara bra.

Konsten är nog att inse att även en lång ledighet har sina begränsningar. Och att det kreativa sinnet är obegränsat. Inte en helt lyckad kombination…

Min semester innehåller en massa extratid med mina underbara barn. Det blir tid att skriva och måla, pyssla och sortera, flanera och äta glass. Vem är jag att klaga? Jag får helt enkelt se till att jag inte försöker göra allt på samma gång 😉