coffecup

Jag läste ett inspirerande blogginlägg hos Kim M. Kimselius tidigare idag, som handlade om disciplin i skrivandet. Det träffade helt rätt och gav mig eld i baken, och jag insåg att det är hög tid att sätta tydliga mål om jag ska få något gjort. Det har varit knalt med disciplinen både när det gäller romanskrivandet och bloggandet så nu har jag bestämt mig för följande veckomål för bloggen:

  • Inspirationsinlägg – 1 per vecka
    t.ex. en egen bild eller någon kortare text/poesi eller en skrivövning.
  • Boktips/recension – 1-2 per månad
    jag hinner nog inte läsa så det räcker till en i veckan.
  • Uppdatering om romanen – 1 per vecka
    ett ganska tufft mål men jag tror jag behöver det för att inte tappa styrfart igen.

Nu tycker jag faktiskt att jag varit riktigt finurlig för om jag följer de här målen kommer jag automatiskt att jobba mer regelbundet både med målning, skrivande och bloggande!

header-stor

Det här var nog årets roligaste och läskigaste uppdrag. Jag blev tillfrågad om jag skulle vilja måla omslaget till Lupina Ojalas kommande fantasy-roman och eftersom jag verkligen gillar det Lupina skriver så blev jag förstås jätteglad för chansen. Samtidigt är det ju otroligt läskigt att göra något man aldrig gjort förut. Ja… måla kan jag, men något bokomslag hade jag aldrig gjort förut.

Vi pratade igenom lite tankar och idéer först och så gjorde jag några skisser som förslag. Och efter några omritningar var vi båda nöjda och jag satte igång med färgarbetet.

Bilden är gjord i flera lager med blandade tekniker. Man kan ju tycka att det är överdrivet att ha flera olika lager på en bild som ska tryckas. Den blir ju helt platt och alla strukturer försvinner. Men… det finns ett skäl. När jag jobbar i lager så känner jag att bilden får ett djup och en historia bakom, som finns och andas i bilden, även om den inte rent praktiskt syns. Magiskt på något sätt!

Nu väntar jag bara med spänning på att boken ska komma ut. Boksläpp i februari 2017. Under tiden kan jag ju läsa Lupina Ojalas första roman ”Tårpilens År” en gång till. Jag älskade den första gången och är lite sugen på att besöka den världen igen. Den nya romanen ”Toner av guld” är en fristående fortsättning på ”Tårpilens år” och har du missat den, kan du läsa mer och köpa den HÄR.

Och HÄR kan du läsa en kort intervju med mig på Lupina Ojalas egen hemsida.

2016-11-19-09-25-44

Det här med idéer och uppslag till skrivandet ger mig ofta problem på två olika sätt.

Först och främst är det aldrig tyst i mitt huvud och nya idéer brukar rinna till hela tiden. Speciellt när jag redan jobbar med något jag kommit på så tycks flödet av nya uppslag bli extra starkt. Sen har jag fullt sjå att komma ihåg alla bra idéer, för jag är usel på att skriva ner dem. Och ibland gör alla nya uppslag att jag kommer av mig och tappar tråden i det jag jobbar med.

Det andra problemet uppstår ofta när jag bestämt mig för att skriva något helt nytt. Det kan till exempel handla om en övningstext eller att jag tänkt delta i en novelltävling där det finns ett nyckelord eller tema att följa. Då blir det plötsligt helt tyst i huvudet. Visserligen är det ju skönt med tanketystnad, eftersom jag så sällan lyckas uppnå det, men i det här sammanhanget är det alldeles fel tajming! Det slutar ofta med att jag ger upp och ägnar mig åt något helt annat än att skriva.

Men det ska bli bättring nu. Jag har nämligen fått i min hand en handbok om just idéer och hur man handskas med dem på bästa sätt. ”Författarens idébok” av Lennart Guldbrandsson ligger på läsbordet och gör mig full av hopp! Jag har bara läst de första kapitlen än och redan vet jag att jag kommer att ha enorm nytta av kunskapen i den här boken. Fullspäckad med handfasta och praktiska verktyg och övningar som är tillräckligt okomplicerade för att jag faktiskt ska sätta igång och använda dem. Jag är verkligen glad att jag fick idén att köpa den här boken!

Jag köpte mitt exemplar hos Bokus

nanowrimo_2016_webbanner_participant

Jag har anmält mig till NaNoWriMo flera gånger. Skrivit några gånger. Kommit i mål… aldrig.

I år tänkte jag att NU… nu ska det bli av och jag ska ha disciplin från dag 1 och i år ska jag komma i mål.

Nu har halva november gått men jag är inte ens i närheten av halvvägs. Men det känns OK. Jag är igång och skriver något varje dag. Inte så många ord på romanen som jag drömde om först, men jag skriver.

Ibland har man planer och mål och är bra på väg, och så kommer Livet emellan. Och det är OK. Livet måste få komma emellan och ta plats ibland. Det är i Livet självt som min inspiration finns, så jag behöver ju underhålla den relationen också 😉

Fast visst… jag skulle ju önska att Livet hade lite mer hyfs och ringde och bokade in sig i god tid! Åh andra sidan är det ju bra att öva på att ta saker som de kommer också. Inte bara låta sig styras av planer och outlines och synopsisar och sånt. Vara lite spontan!

Jag skriver. Varje dag. Och det är ju det som är avsikten med NaNoWriMo från första början.

Anna-19

Så känns det just nu. Jag har skrivit och knåpat med min roman i flera år nu och energin kommer och går. Av och till hamnar jag i en stark spurt av energi och flödet rinner till för att plötsligt avstanna igen, precis när jag kommit igång.

Usch vad jag är trött på det här. Jag tycker att jag bara går i cirklar och jag grubblar mig knasig över vad det är som blir fel hela tiden.
Är det inte rätt historia? Kan jag inte skriva i själva verket? Borde jag ägna mig åt att odla grönsaker och virka grytlappar i stället? Eller har jag bara fastnat i att jag måste skriva just DEN HÄR berättelsen JUST NU?

Jag börjar misstänka att mitt problem har att göra med den sista frågan. Varför måste jag skriva just den här berättelsen?

Kanske är det helt enkelt så att det finns helt andra berättelser som bara väntar på att få komma in, men så står den där första romanidén envist och blockerar mitt i dörren liksom.

Kanske det är dags att lägga hela projektet på is ett tag och ägna mig åt annat skrivande.

Det känns ganska bra när jag tänker så. Fast samtidigt är det otroligt läskigt. Jag har ju blivit så van vid att ha de här karaktärerna vid min sida mest hela tiden. Och jag tittar in i den där fantasy-världen titt som tätt och undersöker saker.

Men… kanske jag ska stanna kvar i den världen och se om det kanske är någon annan historia som behöver bli berättad innan själva huvudidén kan få liv igen.

Ja jisses… just nu vet jag varken ut eller in.

2014-09-12 15.53.13

September är här och då är det höst. Det känns i luften som är krispigare än förut, och syns i solens längre strålar om kvällen. Det betyder ny säsong och nyväckt lust att ta itu med insomnade skrivprojekt och vilsegångna halvt bortglömda bildidéer. Full av inspiration och ny skaparlust rusar jag in på kontoret för att ta itu med allt det härliga som bubblar under skinnet. Bara för att tvärstanna och tappa all energi i ett slag. För skrivbordet är ju fullt av SAKER.

Jisses, varför är det på det här viset? Jag är en hejare på att skapa kaos omkring mig, men jag kan banne mig inte skapa något UR kaos. Vissa kreativa människor behöver kaos. Jag verkar behöva ordning och reda, tomma ytor och saker på sina platser innan det går att släppa fram det kreativa flödet.

Kanske är det därför jag har så lätt att få nya idéer att flöda när jag är ute och går i skog och mark. Där mitt i naturen är allt liksom på sin rätta plats redan. Ordning och reda och inget av mitt hemmakaos följer med på promenaden.

Nä, nu tar jag och går ut och går. Sen ska jag städa skrivbordet. Sen får vi se.

Hepp! 🙂

Ibland när jag jobbar med en idé så fastnar jag i en slags rundgång. När jag först tar itu med en ny idé så är jag alldeles uppeldad och ivrig och vill sätta tänderna i alla spännande ord jag föreställer mig kommer att forsa ur mig. Men ofta tar det stopp efter det första utbrottet av ord och jag inser då att det fattas viktiga bitar för att jag ska kunna fortsätta.

Det är då det är dags för research. När jag väl klottrat ner ett slags skelett för min idé så måste jag ägna tid åt research för att skaffa mig trovärdiga ”kläder” åt skelettet. Det går inte att hej vilt hitta på saker.

Det som känns frustrerande är bara att research tar tid. Vilket är helt galet, för jag har ju ingen deadline, inte bråttom till något alls. Det är bara det att jag genast vill kunna läsa min historia, se hur det går, bekanta mig med personerna det handlar om.

Jag är ivrig förstås! Lite för ivrig säkert.

Men som tur är har jag med åren blivit lite klokare, så idag blir en dag för research. Och jag gläder mig åt att nästa gång jag sätter mig ner för att låta orden forsa ur mig, så kommer det att vara ord som vet var de hör hemma i berättelsen.

Hepp!

Idag har det mest regnat och varit grått och det har än så länge inte blivit så mycket skrivet. Det blev färglådan som ropade på mig i stället. Det var bra eftersom jag har haft en bild i huvudet hur länge som helst som illustration till min övningstext ”En tallrik solsken”. Idag fick jag till bilden som jag ville ha den så nu har min text fått en egen bild.

Klicka på bilden för att läsa texten.

1-2015-07-09 17.07.53

Bild © Anna Sporring, 2015

Idag har det varit en sån där blandad pysseldag. En mellandag då det kan kännas som om ingenting blir gjort, ungefär som de där dagarna när allt bara blir halvfärdigt. Nå, idag har jag pysslat med det motsatta, jag har gjort färdigt en massa andra-halvor. Rensat, sorterat och samlat ihop. En sån dag har det varit.

Det känns bra att kunna bocka av en hel massa lösa trådar. Tiden blir mer hel nu. Lite som att defragmentera tillvaron. Samla allt som hör ihop på en plats i stället för utspritt. På så vis blir allt lättare att överblicka, lättare att hitta och viktigast… lättare att ignorera när jag behöver fokusera på skrivandet.

Novellen jag har börjat med är fortfarande bara en ganska lös skiss. Men nu har jag i alla fall skapat mig lite bättre fokusutrymme. Ska skissa lite på persongalleriet i kväll.

Idag har jag tagit tag i en stor sten och skapat ordning i min samling med e-böcker. Jag gillar verkligen  e-böcker, just för att jag enkelt har tillgång till dem när som helst och var som helst. Men med tiden har det blivit lite rörigt. Jag har böcker på mobilen, på plattan, på datorn och kopplade till olika appar och så några i dropbox för man vet ju aldrig när de behövs…

Rörigare får man leta efter och det har länge stått på att-göra-listan att ta itu med att sortera och lista alla mina e-böcker på ett och samma ställe. Hade väl tänkt använda excel eller något liknande men så läste jag lite mer om gratisprogrammet Calibre idag och insåg att där finns ju redan en färdig och enkel lösning.

Sagt och gjort… laddade ner och installerade Calibre och började flytta böcker. Några timmar, och en del kaffe senare så har jag full koll på alla mina e-böcker; vilka jag har, vilka jag läst, vilka jag tänkt läsa och vilka jag håller på och läser. Hur bra som helst!

Men bra idéer kommer ju sällan ensamma… så nu när jag haft sån fokus på böcker så råkade jag köpa en liten uppsättning nya, när jag ändå var i farten. Hrrm… jo, jag vet att jag redan hade en att-läsa-lista och nu har den blivit lite längre, men det känns bara roligt.

Vilka böcker jag har på att-läsa-listan kommer på bloggen en annan dag.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa en stund 😎